Den enskilt största händelsen 2008 är utan tvekan utgången av det amerikanska presidentvalet. Barack Obama gled tämligen ohotad igenom vad som verkade vara världens längsta val och stod i november ensam kvar framför det amerikanska folket och höll sitt segertal.
En annan som jag räknar som en av årets segrare är Young Jeezy. Från att tidigare ha betraktats som en pajasfigur med konstig röst och färglada tröjor med snögubbar på dök han under våren upp som gäst på nästan varenda stor artists album, inte sällan med lyckat resultat som kvitto på ett väl genomfört arbete. Mariah Carey använde honom, Usher gjorde detsamma och i den strida ström hip-hopalbum som dök upp under året var han nästan alltid med på ett hörn. Att Jeezy är ett välfungerande val som gästartist stod sedan tidigare bortom all tvekan, men under 2008 visade han också att han kan stå på egna ben. Hans egna album The Recession blev alltså, mot alla odds, ett lyckat sådant. Förvisso sålde Weezy, T.I., och Rick Ross mer, men samtidigt lyckades Jeezy i sin tur sälja mer än erkända storheter som Three 6 Mafia, Game, Nas och Plies. Jeezy förtjänar således att på allvar nämnas i De Storas sammanhang när en talar hip-hop.
My president är inte bara den låt som sammankopplar två av 2008 års största vinnare, det är också den enskilt bästa Obama-hyllningen i år samt det bästa spåret på The Recession. Tunga syntmattor kryddas med svävande stråkar, fanfarer och den bästa versen av Nas sen Ether. Rader som ”my president is black, my Lambo’s blue” glöms lätt bort när allt annat är av högsta kvalitet.
Young Jeezy – My president (feat. Nas)
En annan som jag räknar som en av årets segrare är Young Jeezy. Från att tidigare ha betraktats som en pajasfigur med konstig röst och färglada tröjor med snögubbar på dök han under våren upp som gäst på nästan varenda stor artists album, inte sällan med lyckat resultat som kvitto på ett väl genomfört arbete. Mariah Carey använde honom, Usher gjorde detsamma och i den strida ström hip-hopalbum som dök upp under året var han nästan alltid med på ett hörn. Att Jeezy är ett välfungerande val som gästartist stod sedan tidigare bortom all tvekan, men under 2008 visade han också att han kan stå på egna ben. Hans egna album The Recession blev alltså, mot alla odds, ett lyckat sådant. Förvisso sålde Weezy, T.I., och Rick Ross mer, men samtidigt lyckades Jeezy i sin tur sälja mer än erkända storheter som Three 6 Mafia, Game, Nas och Plies. Jeezy förtjänar således att på allvar nämnas i De Storas sammanhang när en talar hip-hop.
My president är inte bara den låt som sammankopplar två av 2008 års största vinnare, det är också den enskilt bästa Obama-hyllningen i år samt det bästa spåret på The Recession. Tunga syntmattor kryddas med svävande stråkar, fanfarer och den bästa versen av Nas sen Ether. Rader som ”my president is black, my Lambo’s blue” glöms lätt bort när allt annat är av högsta kvalitet.
Young Jeezy – My president (feat. Nas)
3 kommentarer:
Att vi båda skulle droppa Barack Obama nästan i samma sekund, har det med julkänslan att göra månntro?
Fortsatt stabila lucköppningar, såväl textmässigt som musikmässigt. I.o.m att du sagt att det är bra låtar, inte nödvändigtvis de allra bästa, så är det fortsatt lugnt. Annars vore det ju galet med Let the beat build t ex, som troligen inte är top 5 på Tha Carter III.
Nu börjar Blogger visa sitt riktiga ansikte, fult och svekfullt.
Först tyckte jag precis som du, men allt efter tiden har gått är nog Let the beat build bäst ändå. För beatet och för attityden.
Let the beat build är magnifik. Lätt en av top 5 på TCIII. My President är också magisk. Även om jag tycker att Nas där lite cementerade sin position 2008; killen man tar in på ett av slutspåren på skivan på låten som handlar om att vi ska få en svart president i USA och som faktiskt lyckas ge mig lite hiphopkredd och politisk stadga på samma gång. Vilket förvisso är ett toppenanvändande av Nas eftersom han sällan varit bättre, men lite av en type-casting.
Skicka en kommentar