söndag 7 december 2008

7. Lil' Wayne - Let the beat build


Let the beat build är två saker:

1) Ett bloggprojekt jag länge funderade på att ro i hamn. När jag någon gång i september månad lessnade på min blogg och allt som hade med den att göra, kändes det naturliga steget att lämna mitt sjunkande skepp för att bli kapten på ett nytt. Det berodde dels på att jag, för första gången på mycket länge, levde ett någorlunda hektiskt liv med sysslor som måste göras och människor som faktiskt räknade med att jag skulle utföra dem, till skillnad från annars när jag kan egoistiskt kan leva som en fördärvad ensamvarg. Det berodde dels på att jag var totalt jävla uttorkad på idéer. Jag funderade alltså länge och väl på att byta spår, som vore det ett beslut av stora proportioner. Ty att skriva själv lockade fortfarande, men när jag inte ens ville lämna ut de halvfärdiga, dåligt formulerade texter jag skrivit på internet, universums alldeles egna avskrädesplats, var det som ett tecken på att jag inte borde fortsätta. Det var då idén att starta en ny blogg paradoxalt nog grodde fram. Den skulle alltså heta Let the beat build och jag skulle hänge mig beatlitteraturens regler och ramar.

2) En magnifik uppvisning av världens största rapartist. Tha Carter III blev ett av årets bäst säljande album och Lil’ Wayne var, för ett tag åtminstone, bäst i världen, precis som han alltid har lovat. Det är ett verk av en man som är på höjden av sin karriär och som tillika är karl nog att säga det rakt ut. Jag tackar Kanye och Deezle för årets mest upplyftande beat och lyfter hatten för Weezy.


Nu blev inte förvisso inte Let the beat build Sveriges bästa blogg 2008 (det blev istället Vända kappan efter vinden) utan fick istället bara förbli en av 2008 års bästa låtar. Men vilket av alternativ 1 och 2 som egentligen är bäst kan man ändå bedöma, till exempel här nedan;

1) ”…Det var en bilfärd som inte ledde någonstans men jag satt tyst och lät honom ta mig varsomhelst eftersom det inte spelade någon större roll och utanför var det tyst och mörkt och natt och bilen hoppade fram på vägen som en känguru, hopp-hopp. Jag visste åtminstone att vi var på väg från Falkenberg, en gudsförgäten och sorgligt deprimerade håla jag av någon anledning spenderat alldeles för mycket tid i och när mannen som körde bilen av en slump frågade mig om jag ville åka med honom tvekade jag inte för en sekund. Vi hade suttit på en bar någonstans på Kungsgatan eller Storgatan eller vad fan den nu heter och druckit tillsammans vid disken när han helt appropå slängde ur sig frågan. Han gnolade när han körde men jag var för trött för att säga till honom utan lät det vara och ägnade mig istället att intensivt utforska mina skor som var leriga på sidorna men inte på sulan. Så gick mina tankar den natten i den bilen och jag förstod inte då att jag var på väg mot en spiral av mörker, dimma och andra tråkigheter men vad jag visste var att jag skulle slå snubben på käften om han gnolade hela den långa vägen…”

2) Lil’ Wayne – Let the beat build

4 kommentarer:

Tårtan sa...

Du tror inte att du kan klämma in lite "beat"-texter i din nuvarande blogg, för exempel nr 1 lät väldigt spännande och jag skulle gärna läsa mer.

Ward sa...

En ung man kan åtminstone ha sina drömmar!

Tårtan sa...

Om du vill så får du gärna gäst-beat-blogga hos oss.

Ward sa...

Ett förslag som kommer att beaktas i allra högsta grad, Tårtan.