Som ni alla vid det här laget måste veta är det sommar. Och klassiska ingredienser för en tvättäkta svensk sommar är, i tur och ordning, ”Allsång på Skansen”, engelska lågbudgetföljetonger på SVT, jordgubbar, sprit förklädd till det smickrande ordet ”nubbe” och Sommar i P1. Att radio fortfarande har någon typ av kontroll över det svenska medieklimatet är i sig något väldigt underligt men att just Sommar i P1 har en nästan gudomlig status bland kulturkoftorna är än underligare. Tydligen ska det vara mer ”äkta” när någon, med extremt liten eller ingen erfarenhet av radio, ”talar ut” om hans eller hennes livsöde, bekymmer eller prestationer. Dessutom ska det visst vara ”kändisar” som gör detta, men inte vilka ”kändisar” som helst, nej nej. Det ska vara den lite ”finare” delen av ”kultureliten” som pratar på om hur jävla omställande det är att få barn eller hur skönt det är att han semester från det hektiska kändisskapet. Tyvärr verkar ingen ha funderat över varför dessa inte arbetar med radio in the first place, eftersom de oftare än sällan är usla på att prata spontant och intresseväckande. Senast i raden av misslyckade amatörradiopratare var något jävla helvete som kallade sig själv Camilla Läckberg.
”Så vem fan är du då”, tänkte jag högt när hon presenterade sig som sommarvärd. ”Jo, det ska jag berätta”, sa hon då. ”Jag är minsann författare OCH kvinna på samma gång. Det du!” Makalöst, tänkte jag. Hon skriver böcker samtidigt som hon har en alldeles egen fitta. Ring tidningarna! Och inte nog med att hennes böcker visst sålde i miljonupplagor som Camilla snabbt berättade så där i förbifarten, de var dessutom deckare! Och tänka sig, deckarna handlade om en medelålders polis i en svensk småstad som utredde bisarra mängder mord för att leva i just en svensk småstad. Dessutom lät Camilla som en robot, hackig och monoton. Nog för att vi förstod från början att hela hennes liv var miserabelt tråkigt (förutom att hon tjänat enorma pengar på usla böcker), men hon behöver inte låta tråkig för det. Något som exempelvis Carl Bildt insett.
Nåväl, egentligen borde jag inte rusa upp mig för affärer av denna stil. Sverige är fyllt till bredden av mediokra deckarförfattarinnor som gjort succé, men när Camilla presenterade sina låtval för dagen förstod jag att hon var en idiot över det vanliga. Modern Talking och UB40 var ju extremt nydanade artister som verkliga fick Camilla att ”känna något”. I mitt fall kände jag en blandning av svavellösning och matrester i min strupe men Camilla tyckte att kärleksballader var väldigt ”fina” och så. No surprise var Camilla dessutom väldigt kär i sin man, trots deras långa äktenskap. Att de dessutom var varandras ungdomskärlek var ju så sockersött att hälften vore nog. I tredje akten valde Camilla att presentera sina böcker, en efter en, vad de handlade om, vad som hade inspirerat henne och vad hon tyckte om dem. Allt i den där robotliknande stämman som hade gjort Arnold ”Terminator” Schwarzenegger grön av avund. Att hon hade mage att försöka profitera på detta ideella program var illa nog, att hon dessutom var mångmiljonär var än värre. Det skamlösa trollet, som förmodligen bara har knullat den bondpojken hon gift sig med, fortsatte sedan med att berätta hur många jävla länder hennes böcker blivit översatta i. Men du berättade fan inte att varenda kulturskribent i landet har totalsågat dina romaner de senaste åren, subba!
Den sista biten föll på plats när hon berättade om hur hennes nyfödda barn hade förändrat hennes liv. Kärleksfulla anekdoter blandat med en dos av modersångest förvandlade Camilla till världens tråkigaste människa. Vad fan är dealen med alla föräldrar som ständigt måste upplysa alla om hur jävla fantastiska deras barn är. ”Min son har precis lärt sig säga mamma”. Big deal, det kan ju för fan ALLA göra. Nä, ungar är inte så jävla imponerande som ni tror, snarare det motsatta. Att hennes band med Alexander, som jag har fått för mig att hennes son hette, var något ”utöver det vanliga” var hon tämligen nöjd med. Hon underströk dessutom flera gånger hur viktig han var. Sen tackade hon för sig och lät ”Love Hurts” tona ut i bakgrunden.
Sommar i P1 med Camilla Läckberg var slut för den gången och hennes fans var förmodligen nöjda. Inte nog med att de verkligen fått lyssna till hur Camilla verkligen har det, hon verkar vara en riktig hyvens tjej också! En älskande maka och mor med båda fötterna på jorden. Att hon dessutom var sin gamla hembygd trogen är ju ett plus i kanten. Dessutom avslöjade hon lite om sina kommande projekt och de lät ju verkligen spännande! Nya mysterier signerade Camilla Läckberg. P1 verkar inte ha förstått att normalt funtade människor (som mig själv) inte bryr sig ett skvatt om hur vanliga människors liv ter sig. Folkligheten är för mig lika död som Jesus. Satsa på att få dit Tommy Körberg och Torsten Flinck och få dem att snacka gamla knarkarhistorier eller något i den stilen. Låt oss åtminstone slippa kvinnor i form av Camilla Läckberg som verkar tro att livet går ut på att vara kysk, timid, tråkig och talanglös.
Att hon ser ut som hon låter, det vill säga tråkig och ful, hör väl inte historien till eftersom mediet trots allt var radio. Men begreppet radioutseende passar, i historien, osmakligt bra så jag bifogar även här nedan bildbevis.
”Så vem fan är du då”, tänkte jag högt när hon presenterade sig som sommarvärd. ”Jo, det ska jag berätta”, sa hon då. ”Jag är minsann författare OCH kvinna på samma gång. Det du!” Makalöst, tänkte jag. Hon skriver böcker samtidigt som hon har en alldeles egen fitta. Ring tidningarna! Och inte nog med att hennes böcker visst sålde i miljonupplagor som Camilla snabbt berättade så där i förbifarten, de var dessutom deckare! Och tänka sig, deckarna handlade om en medelålders polis i en svensk småstad som utredde bisarra mängder mord för att leva i just en svensk småstad. Dessutom lät Camilla som en robot, hackig och monoton. Nog för att vi förstod från början att hela hennes liv var miserabelt tråkigt (förutom att hon tjänat enorma pengar på usla böcker), men hon behöver inte låta tråkig för det. Något som exempelvis Carl Bildt insett.
Nåväl, egentligen borde jag inte rusa upp mig för affärer av denna stil. Sverige är fyllt till bredden av mediokra deckarförfattarinnor som gjort succé, men när Camilla presenterade sina låtval för dagen förstod jag att hon var en idiot över det vanliga. Modern Talking och UB40 var ju extremt nydanade artister som verkliga fick Camilla att ”känna något”. I mitt fall kände jag en blandning av svavellösning och matrester i min strupe men Camilla tyckte att kärleksballader var väldigt ”fina” och så. No surprise var Camilla dessutom väldigt kär i sin man, trots deras långa äktenskap. Att de dessutom var varandras ungdomskärlek var ju så sockersött att hälften vore nog. I tredje akten valde Camilla att presentera sina böcker, en efter en, vad de handlade om, vad som hade inspirerat henne och vad hon tyckte om dem. Allt i den där robotliknande stämman som hade gjort Arnold ”Terminator” Schwarzenegger grön av avund. Att hon hade mage att försöka profitera på detta ideella program var illa nog, att hon dessutom var mångmiljonär var än värre. Det skamlösa trollet, som förmodligen bara har knullat den bondpojken hon gift sig med, fortsatte sedan med att berätta hur många jävla länder hennes böcker blivit översatta i. Men du berättade fan inte att varenda kulturskribent i landet har totalsågat dina romaner de senaste åren, subba!
Den sista biten föll på plats när hon berättade om hur hennes nyfödda barn hade förändrat hennes liv. Kärleksfulla anekdoter blandat med en dos av modersångest förvandlade Camilla till världens tråkigaste människa. Vad fan är dealen med alla föräldrar som ständigt måste upplysa alla om hur jävla fantastiska deras barn är. ”Min son har precis lärt sig säga mamma”. Big deal, det kan ju för fan ALLA göra. Nä, ungar är inte så jävla imponerande som ni tror, snarare det motsatta. Att hennes band med Alexander, som jag har fått för mig att hennes son hette, var något ”utöver det vanliga” var hon tämligen nöjd med. Hon underströk dessutom flera gånger hur viktig han var. Sen tackade hon för sig och lät ”Love Hurts” tona ut i bakgrunden.
Sommar i P1 med Camilla Läckberg var slut för den gången och hennes fans var förmodligen nöjda. Inte nog med att de verkligen fått lyssna till hur Camilla verkligen har det, hon verkar vara en riktig hyvens tjej också! En älskande maka och mor med båda fötterna på jorden. Att hon dessutom var sin gamla hembygd trogen är ju ett plus i kanten. Dessutom avslöjade hon lite om sina kommande projekt och de lät ju verkligen spännande! Nya mysterier signerade Camilla Läckberg. P1 verkar inte ha förstått att normalt funtade människor (som mig själv) inte bryr sig ett skvatt om hur vanliga människors liv ter sig. Folkligheten är för mig lika död som Jesus. Satsa på att få dit Tommy Körberg och Torsten Flinck och få dem att snacka gamla knarkarhistorier eller något i den stilen. Låt oss åtminstone slippa kvinnor i form av Camilla Läckberg som verkar tro att livet går ut på att vara kysk, timid, tråkig och talanglös.
Att hon ser ut som hon låter, det vill säga tråkig och ful, hör väl inte historien till eftersom mediet trots allt var radio. Men begreppet radioutseende passar, i historien, osmakligt bra så jag bifogar även här nedan bildbevis.
3 kommentarer:
Sommar i P1 har liksom tappat sin charm. Precis som allt annat folkligt... Nu hörde inte jag Camilla Läckbergs program, men har hört det dissas på många andra ställen. Det är jobbigt med tjejer som tror att de är nåt va?
Okej, det kanske var lite orättvist. Hon verkar ju vara en sån som gärna vill att allt ska låta liite mer spektakulärt än vad det är. Men att höra gamla gubbar berätta knarkhistorier? Är inte det lite Eldkvarn? Och Plura fick minsann ett eget program i år! Som jag absolut inte lyssnade på. Det är en grej med Pete Doherty, det är ju tragiskt, men han har i alla fall "rätten" att bete sig så. Men Plura liksom, är inte det vääldigt gubbrock? Vilket förstås för länge sedan är utspelat.
Eftersom du lämnade en så fin kommentar hos mig känner jag mig nödgad att göra detsamma. Faktum är att jag läst den här bloggen förut och tänkt till lite (tänka sig!) och detta är vad jag tänker säga:
Din blogg är välskriven och jag gillar stilen. Den är skönt bitter har ofta snygga iakttagelser. Vi pratar alltså en kvalitet långt, långt över snittet bloggare. Givetvis. Problemet är bara att jag ansett den vara en rejäl I'mugly..wannabe, något du mycket stiligt själv erkänner i slutet av ett inlägg. Och som vi alla vet, ingen klår Beta när det kommer till det som Beta gör. Resultatet blir alltså en blogg med stor potential (du skriver till exempel klart bättre än en sådan som jag, tycker jag), men som stundtals, t ex med våldtäktsgrejen och härma-dumma-bloggare-grejen, känns som en kopia av Beta och andra. Senaste inlägget gillade jag mycket dock, och jag tvekar inte att bokmärka, kanske till och med länka, till den här bloggen.
Jag hoppas att det kan sätta lite press att få bloggen att lyfta över B-Beta-stuket, och när det händer (något den stundtals redan gör) kan detta bli riktigt bra.
anna: Camilla Läckberg får gärna berätta hur mycket pengar hon har tjänat. Själva ekonomin sticker mig inte i ögonen. Det gör dock hennes husliga attityd, hennes inte så smickrande utseende, hennes horribla smak och hennes mediokra böcker.
Att höra Torsten Flinck samtala om hur han och Christer Pettersson gick på tjack tillsammans kallar jag högt lyssnarvärde. En kvinlig representant skulle kunna vara Gudrun Schyman; jag skrattar bara jag tänker på henne.
martin: Att jag är och kommer att förbli en Beta-kopia är något jag är högst medveten om. Bitter, däremot, har jag aldrig kallats. Och det är den finaste kommentaren jag någonsin fått.
Skicka en kommentar