Ward snackar om våldtäktsproblemet

Minns ni när den där skattesmitande, alkoholiserade kommunisten lekte rövare i media för dryga ett och ett halvt år sedan? Hon hade startat något parti som visst skulle ”föra kvinnans sak” eller något i den hokus pokus-stilen. Visst fick vi oss några goda skratt, exempelvis skulle varenda Svenne Kokosnöt betala skatt för att de hade en slang istället för ett hål i mitten av kroppen, men samtidigt blev ju vissa andra rätt förbannande när det talades om en ”våldtäktsproblematik”. Enligt den där skattesmitarkäringen var alla män potentiella våldtäktsmän. Det är i sig varken revolutionerande eller felaktigt, men att själva akten är så jävla beklagansvärd att det betecknas som ”vårt största samhällsproblem” är direkt förargelseväckande.

Nåväl, för att först förklara det där med våldtäkt och snubbar; det heterosexuella ligget bygger på att mannen ska dominera kvinnan. Mannen ska skjuta en relativt hård stång i en kvinnas hål, det vill säga mannen styr akten. Dominansen är alltså likvärdigt attraktiv som orgasmen. Det är därför snubbar älskar när kvinnan använder stången som slickepott eller när vi får ”komma” någonstans på kvinnan vid orgasmen (tex ansiktet). Att mannen vill steppa upp hela grejen till nästa nivå är därmed helt naturligt, och där kommer våldtäkten in. Inte nog med att man får göra ovanstående, man får dessutom kämpa för att faktiskt lyckas. Tro inte att det är någon jävla dans på rosor att våldta, för det verkar ju vara ett jävla trubbel när pressen intervjuar våldtäktsmannen. Ibland är han tvungen att betala en inte helt oansenlig summa pengar för att supa henne apfull eller för små, fina tabletter att lägga i hennes glas. Ibland måste han vänta gömd i buskage i flera timmar innan rätt brud kommer förbi. Så våldtäktsmannen jobbar hårt för att ta sitt sexliv till nästa nivå, så att säga.

Och sen är det där snacket om att våldtäkt skulle vara så jävla hemskt för tjejen. Till viss del kan jag förstå dessa åsikter; personligen skulle jag ta jävligt illa upp om en snubbe tryckte ner mig i ett buskage och hardcoreknullade mig i stjärten. Men samtidigt har jag via empiri kommit fram till att många tjejer tycker det är rätt så jävla soft att bli dominerad i sängen. Alltså; män vill dominera, kvinnor vill bli dominerade, men när the ultimate dominant action takes place (dvs våldtäkten) så måste mannen jobba som ett djur och kvinnan tycker i slutändan allt var rätt kass. Logiken är som bortblåst! Är det alltså en skillnad i att bli dominerad i sänghalmen och i en park? Även om själva våldsakten i ett samlag i hemmet är likställd med våldtäkten i parken spelar de tydligen ingen roll; våldtäkt är sjukt mycket värre än sadosex enligt kvinnorna och nästan alla män. Det verkar alltså som om det är medgivandet till våldsakten som är kärnan till problemet. Alla kvinnor är alltså sinneslagsetiker; inte nog med att resultatet ska vara godtyckligt, det ska även intentionerna vara. Du ska inte bara knulla henne sanslöst, du ska även veta att hon vill att du ska knulla henne sanslöst.

Att allt summeras i just kvinnans medgivande är kanske inte så konstigt när man tänker efter. Visserligen är mannen den dominanta i själva sexakten, men kvinnan är fan den som bestämmer när, hur och om det blir av. Kvinnan är alltså som Blofeld i Bondfilmerna, hjärnan bakom allting, medan mannen är hennes hejdukar, medlet för att nå målet. Slutsats; kvinnan är den dominanta och därmed också den som borde betala extra skatt. Det är hon som får männen att våldta, eftersom männen har fått hintar som verkar dra sig till den punkten, och det är hon som styr mannen som en jävla marionettdocka till och med samlaget. Mannen är alltså också offret, visserligen vill han våldta men han tror ju att det är det kvinnan vill också. Hela grejen är alltså att våldtäktsproblemet inte bara styrs av män utan lika mycket av kvinnor, och därmed basta.

EPILOG: När jag läser det där om våldtäkten och mannen och kvinnan blir jag ju lite rädd för mig själv. Vad är jag för en människa egentligen? En liten, självgod, ensam man som gömmer sig bakom en dator och vädrar sina unkna åsikter i anonymitet. Jag skäms för mig själv och ber om ursäkt för mitt grava hora/madonna-komplex och för mitt utbrott. Det kommer inte att upprepas inom en snar framtid.