Ward styr konsten

På Ills ’n’ Thrills skjuter vi hej vilt, helst från höften och gärna oregelbundet. Så leker livet för en bloggare som varken stolpat upp ämnen eller tidsram. Deal with it. Från hiphop till ”alfahanne”-prosa till, ja just det, konst. Logiskt och pedagogiskt, som alltid, alltså.

Först sattes bollen i rullning med Anna Odell som låtsades vara psykiskt sjuk och skojade fram emoblad och ångestattacker som en annan Bright Eyes-skalle, med tvångsintagning som påföljd. Förfärade hobbyrecensenter mumlade mantrat ”ersättning, ersättning” tills de blev hesa. Men det var innan de återigen satte kaffet i halsen när nästa skandal lyftes fram bara några dagar senare. Nu blossar debatten på riktigt och överskuggar till och med Piraträttegången i floskler.

Fast den där tunnelbaneterroristen har tydligen sålt två exemplar av sin konst (eller var det skadegörelse?) för i runda slängar 30 000 styck. Detta applåderar jag, högt och ljudligt. Inte så mycket för själva konsten utan snarare för konsten att kunna sälja den. Det visar på vad sann entreprenörsanda och om det är något jag ser upp till så är det hustlin’. Eller så rör det sig helt enkelt om stor konst, vad vet jag.

Bäst med konstdebatten: Den vidsynta kritik som lyfts fram, att Taggarn, i likhet med den trollande psyksjuke, gör det ”för uppmärksamheten”. Som vore det något exceptionellt? Är inte konst till för att väcka just uppmärksamhet eller vad? Lite som att kritisera mördare för deras brutalitet eller tecknade filmer för att vara overkliga, alltså.

Annat bra, eller åtminstone roligt, var Lena Adelsohn Liljeroths utspel. Hon plockade partipoäng som barn plockar äpplen från träd när hon stack ut hakan och kallade spraytilltaget för skadegörelse – inte konst. Nya Moderaterna – folkligt så det förslår. Vad mer som var bra var att alla var så himla upprörda över konstnärerna och deras (fniss) konstighet att Piraterna flugit under radarn, åtminstone i viss mån. Inte för att jag bryr mig speciellt mycket om de får gå Golgatavandring uppför Skojarebacken eller inte, men då slipper vi i alla fall tusentals oinsatta människor som vill visa sig politiskt korrekta där också liksom.

Sämst med konstdebatten: Tja, förutom det av Svenska Dagbladets dubbade ”latenta kulturhatet”, är att gängse bild verkar vara att Konstfack som lärosäte ska bära ansvar för diverse ekonomiska påföljder, vilket är ett gytter av je ne sais quoi i mina öron. Både Anna Odell och Taggarn är vuxna människor och torde därför få stå för konsekvenserna själva, som de sanna konstnärer de är. Ty om de inte själva kan stå till svars för sin konst, varför ska då andra människor ens bemöda sig försöka förstå den?

Slutligen har jag bestämt mig för att framföra min hemskrudade performanceart och tända eld på en Saab i Rosenbad, bara sådär, något som med stor sannolikhet kommer att bli nästa veckas konstskandal. Om de övertydliga pekpinnar Anna Odell använde sig utav var stor konst är väl mitt tilltag detsamma, eller?