Click clack motherfuckers!

Vapen är inte bara ett tecken på utförlig kylighet eller en monumental penisförlängare, utan också en fundamental bas i hip-hop. Viktigpettrar babblar om de fyra elementen som om klottring eller att rulla runt på golvet vore något hedersamt och äkta, medan de totalt ignorerar våldet, som vi alla andra vet är än centralare. Bla bla graffiti bla bla, kan de säga medan de som lever på gatan snabbt inser att en pistol är värd tusenfalt mer än konsten att spraya på murväggar. Respekt är vad man söker och det får man inte heller genom att dansa som i valfri Run DMC-video. Nej, vad som skänker respekt är hur man rakryggad och oskadd kan gå på Atlantas gator, och sådan respekt får man genom våld, helst medelst kallt, hårt stål. Ty vad kan väl vara mer våldsamt och kyligt en blänkande Smifnwessum instoppad i bältet, lagom synligt för passerande? Inte mycket är svaret och vilket vapen som är mest kyligt reder vi snabbt ut.

Glock
Världens vanligaste pistol är naturligtvis valet för de flesta, vilket Wu-Tang mer än gärna berättar titt som tätt. Lätthanterlig och liten i storleken blir den smått magnifik och ett måste i varje mans byxa när du går till kvartersbutiken och köper några 8balls och Swiffers, om man på vägen råkar stöta på någon snitch. Dessutom får det ses som en fjäder i hatten att New Orleans, Atlanta och New York valt att stämma företaget för allt ond bråd död de förorsakat, något Glock, helt korrekt, skrattade åt och istället fortsatte tillverka sina pärlor till pistoler. Vad som dock ligger Glocken i fatet är dess ursprung; ett land som tidigare enbart skänkt oss källarhålsmän och Hitler är ett tveksamt sådant. Incest är sällan respektingivande vilket förvisso folkmord är, men kyligt är det då inte, något en enkel titt på Milosevic kan förklara. Dessutom förvärrades statusen markant när självutnämnda hipstern Uffie släpades ut i dagsljuset. Yeah right, Trae hade pistolwhippat dig från norr till söder om du hade försökt med det där, bitch.

Smith & Wesson
Jag och min dåvarande flickvän såg för något år sedan på American Gangster. När Denzel blåser skallen av en olydig undersåte mitt på gatan uttryckte jag hur häftigt det hade varit att bära pistol, varpå hon svarade ”att pistoler är töntigt”. Vi gled isär efter den dagen. Hursomhelst, tillbaka till ämnet och med ämnet menar jag Smith & Wessum. Namnet ligger oerhört väl i mun, speciellt om den munnen tillhör någon från Texas. En Smiffanwessum-pistol är för min utpräglade smak i regel dock för omodern och något som snarare kofösare i Nevada bar under 1880-talet än cracklangare i New York under 1980-talet. Skinande och blank är den hursomhelst, vilket får ses som ett plus, och därtill finns det modeller så löjeväckande stora att bara åsynen får en att vilja lägga benen på ryggen. Vore det inte för att jag varje gång gör kopplingen ”Smith & Wesson” och ”Tom Selleck” hade detta varit mitt val.

Kniv
Är för finnar och inga andra. Kniven upplevde väl någon slags renässans när Crocodile Dundee viftade med sin machete någon gång på 1980-talet och den ser naturligtvis respektingivande ut, när man sådär enkelt och lätt drar upp den med skinande blad och sylvass egg. Men å andra sidan löser man problemet med att möta en knivbeväpnad förbluffande enkelt; proppa lite bly i bröstet på dem bara! Sen kan de göra tokiga konster med sin butterfly så gott de vill, invalidiserade och evigt satta i rullstol som de är.

AK-47
Sovjet kritiserades alltid för att vara bakåtsträvande och utvecklingshämmande, men har trots allt stått för vad som fullt möjligt påverkat historien störst och mest. AK-47 är så pass enkel att femåringar kan använda den, vilket ligger nationer som Kongo varmt om hjärtat. Den är likaså tillräckligt behändig att den favoriseras vid drivebys och liknande evenemang där många kulor och låsningssäkerhet är prioriterade, vilket ligger mig varmt om hjärtat. Eller för avsluta med 50 Cents kanoniserade ord;
”When the window roll down and that AK come out, you can squeeze ya lil’ handgun until you run out”

Hagelsprakare (avsågad)
Om du vill framställa sig själv som lite tyngre och lite hårdare än vad en pistol kan göra, men fortfarande vill kunna ha röra sig relativt obehindrat är hagelgeväret melodin för dig. Smärt och lätt slänger man den över axeln när man viftat runt med den en stund, dessutom ger mantelrörelsen det kyligaste ljudet ett vapen kan framkalla, varför det är en storfavorit hos alla som vill genomföra ett bankrån eller ett simpelt butiksrån. Effekten av att såga av det är bortom min ringa vapenkunskap, men i mitt huvud låter det jävligt mycket häftigare än ett intakt hagelgevär. Som glasyr på kaka, som grädde på mos.

Min erfarenhet av vapen sträcker sig till en gång i fyran, när en kompis tog med sig ett par knogjärn och en butterfly hans halvkriminella bror hade köpt i Thailand till skolan. Jag prövade knogjärnet och slog på en skåpsdörr ett par gånger, inte alltför hårt, men tillräckligt för att det skulle bli några tuffa märken. När det så blev min tur att snurra runt butterflyn skar jag mig i tummen och har sen dess aldrig försökt igen. Men det finns stunder i livet när även jag drömmer mig bort i en värld där jag åker runt på Houstons gator med dundrade bas i högtalarna och gevär fasttejpade under sätet. Precis som för alla normalt funtade män vill säga.