Svenska städer: Stockholm

Som göteborgare förväntas det från mig att inneha ett horn i sidan till vår hufvudstad. Ordet nollåtta ska spottas fram med hätsk tunga och allra helst följas med svordomar eller förnedrande inslag. Jag är inte den som gillar att göra andra besvikna och gör inte så denna gång heller; Stockholm är i enkla ordalag en skitstad. En kloak där kotlettfrillor koketterar med den svenska kultureliten och tillresta bönder från Norrland. Men betyder det att Göteborg per automatik är en bättre tillflyktsort än Stockholm? Visserligen slipper vi i väst vidrigheter som Globen, Södern, Hammarby, Allsång på Skansen, Robert Broberg, Stureplan och Vattenfestivalen, men i gengäld tvingas vi skämmas över Avenyn, Bingolotto, Kålle och Ada-vitsar, Hisingen, Göran Johansson, GAIS och Göteborgs-Posten. Så för att återigen liva upp en insutten och poänglös debatt ska en försöka jämföra städerna emellan. Clash of the titans! Sveriges framsida mot dess baksida! Feskebyn mot Den Kungliga Residensstaden!

Stadsmiljö
Sthlm: Här skräder man inte med orden, det är Nordens Venedig hit och Mälarens Pärla dit. Man lovsjunger Stockholms skärgård, man prisar Djursholms idylliska natur och visar stolt upp sina arkitekturiska mästerverk, såsom Stockholms slott och Kungliga Dramaten. Det finnes naturligtvis viss sanning i stockholmarnas självbild, ty staden är vacker på mången vis. Men säg den skönhet som varar, för beger man sig bara några stenkast från innerstadens allsköns kanaler och slottsverk står miljonprogrammen tätt. Man ska inte heller förglömma Globen, det största snedsteget i svensk nutidshistoria. En golfboll. Kul, liksom.
Gbg: Även Göteborg tror sig ståta med en vacker stad, men en får leta med förstoringsglas om man ska finna en fulare stad i svenska riket. Vår skärgård håller förvisso måttet med Stockholms dito, men det räcker med att kasta en blick över kanalen mot Hisingen för att inse slaget förlorat. Det är skeppsvarv och oljeraffinaderi och fabrikslokaler var man än låter ögat vila. Innerstaden belamras av anskrämliga spårvagnar som gnisslandes glider fram i tid och otid, för att inte tala om betongklumparna till idrottsarenor eller den nästan sovjetiska känslan Götaplatsen, där paradgatan Avenyn slutar, innehar. Lägg därtill att den unkna, nästan förruttnade kanalen som flyter fram genom staden och illusionen om Göteborgs skönhet sveper bort vind för våg.
Sthlm 1 – Gbg 0

Klimat
Sthlm: Vem är jag att uttala mig om hur vädret i Stockholm egentligen? Mina expeditioner dit kan räknas på en hand, så urvalet av dagar en kan bygga statistik med blir förmodat missvisande. Jag antar att vädret i Stockholm skiftar från dag till dag, från årstid till årstid. Ibland regnar det, ibland är det sol, ibland är himlen molnig, ibland snöar det en skvätt. Men å andra sidan, hur ska jag rimligtvis vara säker på det? När jag har varit i Stockholm har det varit varmt och skönt varenda gång. Så till min kännedom är Stockholm vädermässigt lika behagligt som valfri ö i Medelhavet.
Gbg: När en tänker på helvetiskt ogästvänligt väder är det med största sannolikhet ingenting i jämförelse med vad man tvingas utstå any day mellan oktober och mars i Göteborg. Det tycks inte finnas någon gräns för hur mycket det kan regna och blåsa, helst samtidigt. Visserligen gör det veckorna i sena juli och tidiga augusti när solen förmår sig visa sitt ansikte än mer åtråvärda. Om det nu är någon tröst.
Sthlm 2 – Gbg 0

Uteliv
Sthlm: Stureplan är väl det första som slår en när kombinationen Stockholm och krog ska dryftas. Öfverklass med börsmäklarkostym, slipsnål och bakåtkammad frisyr, för att tala karikatyr. På Söder, som stockholmarna hemvant kallar det, finnes ursprunget, bokstavligt talat, till ordet ”sunkhak”, som de har mage att kalla pittoreska och trevliga.
Gbg: När man går ut för en kvälls nöje är inte målet att slå sin kamrat i antal svepta tequilashots eller ens att dansa till musikens rytmer. Det är, helt utan några som helst undantag, att ligga. De som är singlar försöker medelst bjudna rusdrycker till kvinnofolk alternativt extra skrevande vid baren och går definitivt under den parollen. De som redan får ligga, det vill säga de som ingår i någon form av ”relation”, vill bygga upp illusionen att de åtminstone skulle kunna få ligga om de inte hade någon hemma att våldföra sig på vill säga. Således kan jag snyggt och smärt klassa Göteborgs uteliv vida överlägset Stockholms dito just på grund av att jag fått ligga mer här hemma än vad jag fått där uppe. Förutan hänsyn till proportion.
Sthlm 2 – Gbg 1

Kultur
Sthlm: Att de inte skräder med orden, de små liven, det har vi redan klargjort men när man talar om Stockholms kulturliv blir det svårt att inte upprepa den frasen igen. De kallar sin Bellman nationalskald, de kallar sin teater KUNGLIGA Dramaten och vidare basuneras det Strindberg och Söderberg och Fogelström varhelst en får möjlighet. Fint folk kräver fin kultur tydligen. Inte ens när pensionärernas sommarnöje, det eviga allsjungandet på Skansen, nämns hålls tyglarna. Det är ju folkbildning och tradition, och inget annat.
Gbg: Här har vi istället antitesen. Hemort till varenda handledsskrapande ångestladdad gitarrhjälte, varenda utfryst manusförfattare till tv-serier, producenterna bakom ”Andra Avenyn” och Sven-Bertil Taube. Göteborg slår Stockholm på fingrarna gällande populärkultur i de flesta avseenden, men vad spelar det för roll när en tvingas nagelskåda och jämföra utbudet sinsemellan. Ty vad kan Henrik Berggren sätta emot Carl Michael Bellman eller Marcus Birro dito Hjalmar Söderberg när allt kommer till kritan? Inte mycket, mina vänner.
Sthlm 3 – Gbg 1

Media
Sthlm: Är du svensk och journalist är Stockholm platsen för dig.
Gbg: Är du svensk och journalist och inte får jobba på DN, Aftonbladet, Expressen, SvD eller SR eller SVT, TV4, TV3, Kanal5 eller något av alla hundratals magasin är Göteborg platsen för dig. Vi har GP.
Sthlm 4 – Gbg 1

Sport
Sthlm: Det pågår evig dragkamp mellan våra bägge städer och idrott är en föredömlig instans där dylikt kan genomföras på mer handfast vis. Så vad har Stockholm att erbjuda den idrottsintresserade? Den något lama DN-galan, den ännu lamare tennisturneringen Stockholm Open och det årliga maratonloppet; med andra ord idel obetydligheter som ingen utanför Sveriges gränser skänker en extra tanke åt. Lagsport då? Tja, Hammarby kan spela sin jävla bandy, ingen ovanför Gävle bryr sig.
Gbg: Att Stockholms idrottsevenemang är obetydliga sådana kan vi gott skrocka fram, men må den som kasta första stenen vara utan synd. Göteborgsvarvet är vad vi kan ståta med och det är inget mer än en motionstävling. Måhända slår en göteborgare sig för bröstet och menar att staden minsann stått som värd för såväl friidrotts-EM som dess VM de senaste tio åren. Men om gamla bravader ska nämnas kan stockholmarna gott svara; vafan är det i jämförelse med OS? IFK Göteborg svarar en kanske då med mallig min, men därefter säger en inte mycket mer. GAIS då eller?
Sthlm 5 – Gbg 1

Stockholm vann en relativt förkrossande seger, något jag förbluffande nog inte hade räknat med innan. Men likt de mesta här i livet är detaljer, såsom ovanstående, fullständigt ovidkommande. Vad som de facto innehar mening är helhet och inget annat. Praktik är självfallet viktigare än teori, då teori enbart är den enfaldiges karta över hur denne tror att universum är beskaffat. Jag älskar att LEVA mitt liv och bryr mig sålunda inte det minsta över Stockholms uppenbart överlägsna programpunkter, det vill säga deras teoretiska överlägsenhet. Göteborg är den fule ankungen, en skönhet paketerad i ett stillöst fodral. För även om Göteborg dras med skavanker till höger och vänster ligger dess storhet i att kombinera dessa tillsammans till en säregen profil. Det kallas identitet och är någonting Stockholm aldrig någonsin haft att göra med. Mary Schmich sa det bäst; “live on the east coast once, but leave before it makes you hard”.